Sorg

2020-07-25

Nu har det gått lite mer än två år sedan min pappa gick bort. Sorgen har förändrats och nu kan man mer njuta av alla underbara minnen utan att gråta varje gång. Innan kändes det som om hela jag uppfylldes av den helt, nu har jag den mer inkapslad i en fin liten box i mitt hjärta… Emellanåt kommer det över en och man bryter ihop en stund, men för det mesta kan man känna sig glad när minnena poppar upp och framför allt känna sig oerhört tacksam över att han har det så bra nu. Dessutom har jag ju fortfarande kontakt med honom!

Min älskade pappa har gått bort. På Kristi Himmelsfärdsdagen 2018 rullades röda mattan ut och Hans Majonnäs Honungen lämnade jordelivet för en smärtfri tillvaro. Då han haft cancer i flera år, trodde man ändå att man var lite förberedd på vad som komma skulle, men ack vad jag bedrog mig….

Under tiden han var sjuk har det ju gått upp och ner. När det var jobbigt för pappa, så fick man skrika och gråta i soffkuddarna på kvällarna när man kom hem efter att ha besökt honom och sett honom våndas. Under ungefär ett halvår gav jag honom healing så han kunde få avslappning och lugn, men när han blev sämre ville han inte mer. Som energiarbetare kan jag ju dock känna av hur en person mår även utan att lägga händerna på personen. Det har varit tungt. Vid ett tillfälle när jag gav honom en behandling, kunde jag till och med känna av cancern i min egen kropp, som nåt stickigt, klistrigt, mörkt och läskigt. Efter det bad jag om att endast få varningar när det blev sämre, vilket jag också fått med jämna mellanrum. Har bett om varsel för att veta när det började närma sig slutet…. Den natten glömmer jag aldrig, fick det i en väldigt tydlig dröm, där en viss del av symboliken inte kunde tolkas helt rätt förrän han gått bort, men budskapet gick fram klockrent…

Vi fick fina dagar tillsammans på slutet innan han gick bort. Bodde hos honom de sista dygnen av hans liv. Det var oerhört tufft, men underbart att få vara tillsammans. En eftermiddag satt jag på hans sängkant när han sov djupt/var halvt medvetslös. Höll en hand på hans huvud och den andra över mitt hjärta. Satt länge och kände ett lugn och sen plötsligt kände jag en sån obeskrivlig, euforisk glädje i min kropp, blandat med förväntan, en riktig feststämning! En låtslinga spelades i mitt huvud, det var Annelie Rydé och Deirdres samba! Hörde bara ”dansa samba med mig”. Jag fick kontakt med de som väntade in pappa på andra sidan. Helt magisk känsla!

Han vaknade till senare och hade svårt att fokusera på oss, men hans ögon blev klotrunda när han tittade upp i taket. Han kunde inte slita blicken därifrån, så det blev ju väldigt tydligt att ljuset uppenbarade sig då…

När det närmade sig slutet bad jag pappa att gå för att han skulle slippa ha ont och lovade honom att väldigt många väntade på honom. Ett par timmar innan hans sista andetag så ställde jag mig vid fotändan på hans säng och styrdes helt från ovan. Gav honom healing, då det var något som behövdes för att han skulle få gå i ro. Höll mina händer ca 10 cm ovanför hans kropp och gav lindring åt känslomässiga knutor som fick honom att dröja sig kvar. En stund senare samlades vi vid hans sängkant, hans händer hade blivit kalla och andetagen väldigt oregelbundna. Vi släckte ner och tände ljus runt hans säng, då det var mitt i natten. Det var väldigt rofyllt. Han pep iväg direkt dock. Själen lämnade rummet direkt, det blev väldigt tomt och man kände inte hans närvaro alls. Och kroppen blev bara som ett skal när själen lämnade.

Nu vet jag hur det känns när hjärtat går mitt itu, krossas och man känner sig som en spillra. Det slog undan benen på mig helt. Jag har aldrig upplevt sorg så nära tidigare och på detta viset. Emellanåt vet man inte hur man ska orka, men man gör det ändå. Jag har många runt omkring mig och det är jag oerhört tacksam för. Jag måste säga att Reikihealing är väldigt bra som sorgebearbetning också!

Jag känner ett väldigt duktigt medium, Theresa Kristensson, som har hjälpt mig att komma i kontakt med pappa efter hans bortgång. Vi har haft flera stycken härliga samtal med pappa, där han även kommit och tackat mig för healingen på slutet för att det hjälpte honom över. Han sa även att han hörde mina böner vid sängkanten. Theresa har  lärt mig tyda signalerna när pappa är nära. Nu vet jag när han är hos mig, jag har lyckats höra honom ett par gånger också. Det är underbart!

Sorgen kommer i vågor och sköljer över en utan förvarning ibland. Det är det jobbigaste jag någonsin upplevt och samtidigt en jättefin upplevelse. Den fysiska saknaden är så jobbig. Den andliga kontakten har jag i alla fall och det tröstar.

Det är så fint att kunna hjälpa en person över till andra sidan och ge healing på slutet. Många gånger så är det nåt ouppklarat som gör att de har svårt att släppa och ge sig av. Då kan healing hjälpa! Utan att tveka skulle jag hjälpa fler över. Jag kombinerar ju redan två yrken, jag jobbar som optikerassistent och är även Reikiterapeut. Som healer hjälper man ju verkligen många olika typer av problem.